Måndagen den 3 oktober

Dagen började rätt tidigt. Sömnen var nog inte som den borde ha varit för någon av oss. Man kan nog säga att det var den så kallade resfebern som vi hade drabbats av.

Efter lite plock och fixande hemma skulle en taxi komma och hämta oss kl 9, förhandsbeställd dessutom. Dessvärre kom där ingen taxi. Tidsfascister som vi (läs jag) är så var vi utanför från 8.50. Enligt taxibolaget hade en taxi varit hos oss kl 8.55 men ingen hade dykt upp… Nåja, en ny droska skickades till vår adress och vi var på Arlanda ca 9.30.

Efter ca 30 minuter hade vi checkat in bagaget, gått genom säkerhetskontrollen, visat pass osv och befann oss vid gate 63. Ca 11.40 fick vi gå ombord till våra platser. Något som British Airways ska ha en stor eloge för är att som barnfamilj slipper man logga in på nätet 24h innan avfärd och välja sittplatser. Man får sina platser tilldelade ungefär 4 dagar innan avfärd för både dit- och hemfärd.

Nåväl… Strax efter 12 åkte planet ut på startbanan. Amanda var väldigt ivrig och frågade om vi var i luften hela tiden, innan start alltså. Marcus somnade av motorljudet innan vi ens kommit upp i luften. Amanda tittade ut och såg molnen utanför. En luftgrop gjorde det lite spännande för henne och samma sak gjorde mig förskräckt :-).

I luften passerade vi Norrköping, Jönköping, Halmstad, Odense, Groningen och när vi slutligen kom in över de brittiska öarna fick vi besked om att vi skulle få ta ett par extra svängar innan vi kunde gå ner för landning, men att det skulle inte ta mer än ca 15 minuter.

Landningen gick snabbt och planet tömdes sakta men säkert av resenärerna. Vi tackade besättningen för en härlig flygning. Under flygningen fick barnen presenter. Dels fick de en varsin loggbok där piloten har fyllt i data från flygningen samt något som både jag och mamma blev smått tårögd av – ett varsitt vykort där besättningen tackar för att Amanda och Marcus valde att flyga med British Airways på sin första flygtur någonsin.

Efter att vi passerat passkontrollen var det dags för att hämta vårt bagage. Allt hamnade på Heathrow.  🙂  Vi gick ut mot taxibilarna och tog första bästa taxi till hotellet. Tydligen hade det varit ett polisiärt ingripande under dagen och det var extrema köer! Efter säkert en timme i bilen var vi framme och checkade in på hotellet. Jag har bott på samma hotell tidigare och är välbekant med omgivningarna.

Efter lite uppfräschning på rummet gick vi tvärs över gatan för att äta grekiskt. Av fyra rätter var en grekisk, resterande var italienska. 🙂 Bara för sakens skull kan vi avslöja att Fanta som finns i nappflaska sprutar förskräckligt när flaskan åker ner på golvet. I samband med detta kom vi snabbt överens om att under vårt besök inte äta på restaurang, utan anpassa besöken till ”typ McDonalds” där mat får spillas.

Just nu är klockan strax 20 lokal tid och Amanda, Marcus och mamma sover. Imorgon ska vi åka turistbuss och besöka både Hamley’s och Disney Store.

London tisdag 4 oktober

Vi vaknade abrupt när Marcus tryckte på lampknappen 5.30 lokal tid. Efter det var där två timmars extreme noise terror och tappra försök från oss att få barnen att var tysta. Det gick sådär men vi slapp i alla fall bankande på väggarna från grannarna.

Efter frukost köpte vi biljetter till en busstur som tog oss runt staden. Vi hamnade nere vid Piccadilly Circus och gick runt en sväng. Därefter tog vi en busstur runt staden och Amanda fick äntligen se Big Ben! Vi åkte tillbaka till Piccadilly och där var det dags för lunch. En av mina drömmar är att någon gång få testa något som kallas för Kentucky Fried Chicken (KFC). Alldeles där bussen stannade fanns en sådan restaurang, men även en McDonalds… Amanda fick bestämma och det blev Donken… 🙂 Efter maten hann vi även med ett besök på M&M World där Amanda prompt skulle ha lösviktsgodis…

Vi promenerade uppåt Regent Street och kom efter en stund till något som kallas för världens största leksaksaffär. Vet inte om det stämmer men stort är det i alla fall. Butikens namn? Hamley’s, såklart. 🙂 Marcus köpte ett par leksaksbilar (polisbil, brandbil och en buss). Amanda köpte en Barbiedocka.

Efter att ha letat sig ut ur komplexet gick vi vidare upp på Regent Street och hamnade på Oxford Street. Efter ytterligare en stund var vi där. Jag kände mig nästan litegrann som Jim Carreys karaktär Lloyd i filmen Dum & Dummare när han och kompisen Harry äntligen kommit fram till Aspen. Lloyd säger de magiska orden ”we’re there, dude”. Butiken? Disney Store!

Nu var det min tur att gå med Marcus. Mamma sa att han skötte sig exemplariskt på Hamley’s och att han inte gör några dumma saker. Okej. Två sekunder efter att han släppts ur vagnen ligger han raklång på marken och håller i en Blixten McQueen-bil. Jag försöker få iväg honom, men han håller krampaktigt i bilen. Efter ett tag släpper han den. Problemet är bara att den åker iväg och Marcus kastar sig efter den igen. Ett skratt hörs och en spellevink kommer fram från sitt gömställe bakom en pelare. I handen håller flickan en fjärrkontroll. Vi går vidare i butiken. Hittar en massa skojigheter. Efter en stund kommer mamma och Amanda upp ur källarvåningen. Amanda fick tag på den sista klänningen för Rapunzel, dom förövrigt blev den 10:e Disney prinsessan i söndags. Tydligen hade det varit en stor invigning och de som sjungit ledmotiven till prinsessfilmerna uppträdde i butiken. Dagen till ära hade även en prinsess-CD släppts. 🙂 Hon fick även tag på Rapunzels peruk. Marcus fick en pyjamas samt ett paket med 12 bilar från Cars 2. 🙂

Vi går tillbaka mot Piccadilly och ska ta en buss tillbaka till hotellet, men hamnar på en rutt som först åker mot Kensington, där bi aldrig varit tidigare. Efter ca 60 minuter är vi vid vårt hotell. Marcus och Amanda vill upp på rummet och leka en stund. Därefter går vi ut för att leta efter det gula M:et, men Amanda signalerar att hon är supertrött, hon har ju trots allt promenerat en hel del under dagen och är inte ens fem år fyllda. Vi förärar pizzerian i grannhuset med ett besök. Ett riktigt bra ställe där maten får åka ner på golvet, drickan får spillas på bordet osv. Dessutom kostade en familjemiddag ca £20, jämfört med gårdagens nota på £50.

Jag och Amanda gick till kiosken runt hörnet och köpte lite vatten och chips.

Efter att vi kommit till rummet togs den portabla DVD-spelaren fram och barnen fick titta på en barnfilm. Själva räknade vi pengar och konstaterade glatt att vi tar en taxi till flygplatsen på torsdag. Tunnelbana i all ära, men att resa med två barn får kräva den lyxen. Punkt a till punkt b är mycket bättre än punkt a, till b, till c och till d som en tunnelbanefärd hade inneburit.

Nu är klockan 20.57 lokal tid. Alla sover förutom jag… Det ska det snart bli ändring på!

Imorgon blir det London Zoo.

London onsdag 5 oktober

Ännu en tidig morgonrevälj till minnet av någon fältmarskalk från herr Marcus. Dock ska vi väl tillägga att Amanda gjorde sitt för att stämma upp. Efter frukost och lite surf i foajén bestämde vi att byta ut London Zoo mot London Aquarium. För att ta oss dit tog vi även idag en turistbuss. Färden gick först till Aldwych och där bytte vi buss till en där det var en liveguide. Denna kille (Jeff?) fick snabbt tycke för Marcus och gjorde sig till i vissa uttal och gjorde ljudeffekter. Resultatet = en buss som skrattade med Marcus :-).

Efter att vi passerat Big Ben steg vi av. Gissa om vi var lyckliga att se McDonalds precis nedanför trapporna innan Aquarium! Med en full mage och ett glatt humör stegade vi in i byggnaden. Vi köpte ett guidepaket med en liten bok som kan vara kul att titta i när vi kommer hem. Vi såg alla typer av fiskar som man kan tänka sig. Det jag tyckte var mest fascinerande var de stora hajarna! Vi tog även ”The shark tour” där vi fick gå på ett glasgolv alldeles ovanför hajarna. Riktigt spännande! Det var dock lite jobbigt att övertyga barnen att stega ut på glaset när vi helst ville gå längs med kanten. 🙂

Efter Aquarium tog vi en båttur längs med Themsen. Denna båttur slutade vid Tower of London där vi slogs med en skolklass att få komma av båten. Väl uppe på marken köptes glass och barnen smaskade gott. Efter lite resonerande kom i fram till att vi nog ville tillbaka till hotellet och en guide konsulterades. Denna guide sa att vi skulle hoppa av på ett ställe och gå en bit till Covent Garden. Det verkade långt och på vägen dit träffade vi på en av företagets bussförare som tyckte att det vara dumt att gå ända dit då det faktiskt finns en hållplats två minuters promenad bort.

Den nya busschauffören sjöng, visslade och tutade och till slut kom vi fram till Aldvych där en buss som skulle ta oss tillbaka till Russell Square stod.

I hotellets lobby inhandlades lite souvenirer och ett par bilar till ni-vet-vem. Miniuppfräschning på rummet innan kvällens middag på stället mittemot. Vi njöt alla av pizzan.

Kvällen spenderades med att kolla på kort som vi tagit, samt se på Små Einsteins. Jag har checkat in oss på flygplatsen via ba.com och nu när klockan är 20.32 ligger Marcus och sover sött och Amanda likaså.

Imorgon blir stor dag. Vi åker hem och lämnar en stad och ett land som på ett eller annat sätt har gjort ett gott intryck inombords på oss alla.

London torsdag 6 oktober

Även denna dag började tidigt. Vi passade på att äta vår frukost lite senare idag. Som vanligt var där tokmycket folk i matsalen, men vi fick oss ett bord och vi kunde äta våra marmeladsmörgåsar i godan ro. När vi kommer upp på rummet bestämmer sig Marcus för att göra ”nummer två” och det är ju skitbra. Då slipper vi förhoppningsvis att byta sådant på varken Heathrow eller på planet. Mamma var själv upptagen och jag skulle byta, vilket gjordes på heltäckningsmattan i rummet. Givetvis hade vi ett underlag mellan Marcus och golvet, men… Ni förstår vart jag tänker komma va?

Blöjan är hopvikt och stoppad i en påse. Amanda hämtar påsen och ska slänga den, jag klappar Marcus på magen och vips så händer det som inte får hända på en heltäckningsmatta. Jag kan säga så här att han hade glidit ner så skyddet täckte inte riktig… 🙂

Lugna puckar, vi fixade det. Nu var det dags att gå ner och posta vykort samt köpa frimärken. Efter att detta gjorts gick vi till parken bredvid hotellet. Där var det lugnt och fridfullt.

Vi tog oss tillbaka efter en stund och gjorde oss i ordning för att checka ut. Jag sitter på sängkanten och ber mammakomma och kolla en sak. Hon sätter sig ned på sängkanten och vips så brakar hjulet under sängen åt skogen. Panik!

Mamma går ut i korridoren och får tag på en ur personalen, förklarar läget och han säger ”no problem!”. Han kommer tillbaka med tre telefonkataloger och säger ”carpenter come and fix”. Vi checkade ut rätt snart efter det. Ett par händelser som inte fick ske hade skett, hur skulle resten av dagen bli? Vi vågade knappt tänka på det.

Hur som helst så checkade vi ut och bad mannen i receptionen beställa en taxi (så inget går snett, eller att vi hamnar på Gatwick eller liknande). Någonstans där började det ljusna. Mannen plockar fram en prislista och förklarar att det inte kommer kosta mer än £72 och att vi bara sätter oss och väntar. En välklädd man kommer efter ca 10 minuter och ber att få vårt bagage och eskorterar oss samtidigt ut till en svart Mercedes med tonade rutor. Vi ombeds att sätta oss i bilen och göra oss hemmastadda. Vi åker iväg, mannen förklarar att vi åker en liten omväg genom ett par bostadsområden för att slippa köerna, men vi kommer att komma fram i mycket god tid. Han drar även ner en bildskärm och sätter på filmen Big Mamas House 3 åt barnen.

När vi kommit till Heathrow skrev vi ut våra boardingpass och skulle checka in väskorna. Normalt sett tar de inte emot väskor förrän 3 timmar före planet ska gå, men eftersom vi var en barnfamilj gjorde de ett undantag. Vi fick även behålla barnvagnen hela tiden, trots att den var incheckad.

När vi kom till säkerhetskontrollen möttes vi av nästa stora överraskning. Där fanns en barnfamiljskö och vi kom igenom kontrollen på ett par minuter. Nu låg hela terminal 5 framför oss och jag ser hur det börjar lysa i mammas ögon vid taxfreebutikerna 🙂

Vi strosade runt lite, handlade lite och snart blev vi hungriga. Matställen med enbart mat fanns det inte så många av, inte vad vi såg i alla fall, så vi hamnade på Gordon Ramsay Plane Food. Barnen tog fish & chips och vi tog en Plane Food cheeseburger. Helt fantastisk mat!! Eftersom Mr. Ramsay kan komma på inspektion när som helst höll maten otroligt hög klass.

Efter lite mer shopping var det dags att vänta på information om vilken gate vi skulle åka från, men planet blev försenat. Ny beräknad avgångstid var 17.19, dvs nästan 20 minuter försenad. Vår gate ropades ut och vi gick dit. Väl där möts vi av inga sittplatser och fullt med folk. Vi står upp i någon minut tills en representant från British Airways kommer fram och ber oss komma fram till receptionen. Där blir vi insläppta,  långt innan de andra.

Totalt blev flyget försenat 50 minuter. När vi taxade ut slocknade Marcus och minuten senare somnade även Amanda. Först utanför Hollands kust vaknade båda. Alldeles lagom till mackan… som enligt flygvärdinnan Marcus inte var berättigad till. Vi fick ju på ditresan. Nåväl, han fick en macka i alla fall. 🙂

Efter maten kom vi in i ett kraftigt turbulensområde och sen hux flux skulle vi landa. Det visade sig att vi flugit in förseningen och landade endast 15 minuter efter utsatt tid.

Toalettbesök innan passkontroll, hämta bagage och sedan 10 minuter i taxi.

Nu hemma.